Kiruna, Tenniscup
Reseskildringar
* Bandet i bussen / Madde
Hejsan! Mitt namn är Madde, jag kommer ifrån Älvdalen och jag är 18 år. Jag tänkte bara dela med mig av mitt sommarminne. Varje år åker fritidsgården på högstadiet här i Älvdalen till Mellbystrand för att bada, sola och ha det mysigt i en vecka. Jag hade turen att få följa med som ledare i år, och det ångrar jag inte för en sekund.
En dag var det dåligt väder och regn, så istället för att glassa på stranden så åkte vi till Halmstad för några timmars shopping. Vår glade busschaufför "Gluggen" hittade ett Allgott & Villgott-band i en affär, och köpte det. Resten av veckan lyssnade vi på det varje gång vi satt i bussen på väg någonstans, och när det sen var dags att packa ihop och åka hem till Älvdalen så hade vi lyckats lära oss alla era låtar. Kan ni tänka er synen? 40 tonåringar och 4 "äldre herrar" (de andra ledarna) som sitter i en buss och vrålar med till "Pappa du är go som en snuttefilt", och "Flamenco, är en dans och ingen ko" :)
Ert band skänkte oss stor glädje under veckan, och några av oss har till och med lyckats leta upp er skiva hemma i något dammigt cd-ställ. Själv försökte jag beställa skivan på Åhlens igår, men de hade tyvärr inte möjlighet att beställa hem den :(
Många soliga hälsningar / Madde

* Turné med Allgott & Villgott / Anne
Måndag 3 november STORFORS
Villgott åkte tidigt på morgonen från Göteborg och plockade sedan upp Allgott och mig i Ytterby, som ligger utanför Kungälv.
Resan tog tre och en halv timme och när vi äntligen kom fram till Storfors hade det snöat där! Som tur var hade vi satt på vinterdäcken redan, för Allgott fick sladd när han skulle bromsa in för att fråga brevbäraren om vägen till "Stora Galejan", där vi skulle spela. Sedan var det lätt att hitta rätt väg.
När vi kom fram satte vi alla igång med vårt uppackningsarbete. Mina uppgifter är till att börja med att leta reda på ett bra omklädningsrum till Allgott och Villgott, och att hänga in deras scenkostymer där. I omklädningsrummet måste det också finnas en spegel, så att de kan göra sig riktigt fina. Därefter måste jag skynda mig att sätta upp de fina färgaffischerna, som visar alla besökarna när föreställningen börjar och vart de ska gå för att se föreställningen. Jag sätter också upp lappar med information till alla fröknar och föräldrar, så att de ska veta hur de ska göra med betalningen och så vidare. Sedan ställer jag upp alla musikkassetter, CD och videoband, som jag säljer efter föreställningen. Om jag får någon tid över, innan publiken börjar strömma in, hjälper jag Allgott och Villgott med det som behövs, om de inte blivit riktigt färdiga ännu.
Vad gör då Allgott och Villgott under tiden? Jo, Villgott brukar sätta upp högtalare, mikrofoner, förstärkare och strålkastare, medan Allgott sköter det mesta av rekvisitan (rekvisita är det som Allgott och Villgott har med sig på scenen, t ex cykel, hockeyklubba, djurbilder, trollerisaker, tvärtom-skor osv.), men de hjälps också åt med alltihop förstås.
Hit kom det massor av barn med föräldrar och fröknar, som klappade händer, skrattade och sjöng så att väggarna skallrade! Både publiken och Allgott & Villgott hade jätteroligt!
Efter föreställningen vilade sig Allgott och Villgott en stund (det är jobbigt att uppträda och vara riktigt rolig) medan jag började plocka undan mina saker. Sedan var det dags att packa ihop all ljud- och ljusutrustning och all rekvisita.
När allt var instuvat i bussen var det dags att bege sig till Färgelanda, där vi skulle spela nästa dag. Men vi var hungriga förstås, och stannade vid en gammal stationsbyggnad i Nässunda, norr om Karlstad. Där stannar det inga tåg längre, men det hade nog åkt ett tåg förbi nyligen, sa jag, för jag kunde se spåren efter det. När vi hade ätit och var mätta och goa köpte vi vykort och skickade till alla våra barn.
Vi kom till Färgelanda ganska sent på kvällen. Här skulle vi bo på hotell. Det var ett så litet hotell, så det nästan inte fanns... Färgelanda var också litet, tyckte vi, men en pizzeria fanns där i varje fall! Så eftersom vi blev hungriga igen, efter ytterligare en lång resa, så gick vi dit. I Färgelanda fanns ingen snö, men där var jättekallt ändå! Vi frös om både fötter och händer och Villgott längtade efter sin mössa som låg i bussen. (En riktig buss-mössa...). Pizzorna var varma och goda.
Mätta och sömniga gick vi sedan tillbaka till hotellet, där vi sov gott.

Tisdag 4 november FÄRGELANDA
På morgonen fick vi frukost i matsalen och vi behövde inte bädda våra sängar efter oss innan vi åkte till idrottshallen, där dagens föreställning skulle äga rum. Medan vi packade upp alla saker och gjorde i ordning på samma sätt som i Storfors smet det in många barn, som hade rast eller inte hade börjat skolan ännu. De ville också se föreställningen, men de som bestämde på skolan tyckte inte det. De barn som ville fick autografer i stället. (En autograf är när Allgott eller Villgott skriver sitt namn på ett papper eller ett litet kort.) Några av dessa barn stod sedan utanför fönstret och tittade en stund, när Allgott och Villgott spelade. Idag kom det inte riktigt lika många barn, föräldrar och fröknar och tittade, som det gjorde i Storfors igår, men det var roligt och mysigt ändå!
Efter föreställningen måste vi packa ihop extra snabbt. Villgott hade bråttom hem för att köra sina barn till simskolan. Under tiden vilade Allgott hemma hos sig medan jag tvättade lite kläder och letade fram varmare skor!
På kvällen hämtade Villgott upp Allgott och mig i Ytterby igen. Vi skulle till Åmål och eftersom vi där skulle bo på ett vandrarhem, fick vi stanna vid en bensintapp längs vägen och köpa mat att ha till frukosten nästa morgon. Vi hittade till slut fram till vandrarhemmet när klockan var elva på kvällen. På vandrarhem måste man bädda sina sängar och göra frukost själva. Jag ville vara extra snäll, så jag både bäddade killarnas sängar och ordnade frukost till dem nästa morgon. (Det tjänade jag 40 kronor på!)

Onsdag 5 november ÅMÅL
I Åmål skulle föreställningen äga rum i församlingshemmet. För att komma dit var man tvungen att köra runt kyrkan. Sedan fick Villgott köra tillbaka runt kyrkan, för att komma till baksidan av församlingshemmet, där det var bättre att lasta av alla de stora högtalarna och allt annat, som vanligt. Han var nära att välta med bussen när han skulle backa in till den stora dörren! Men det gick bra sedan. Medan vi skötte vårt vanliga upp-packningsarbete kom vaktmästaren och en dam som också arbetar på församlingshemmet och visade oss tidningar där man skrivit jättemycket om föreställningen i Storfors i måndags! Där fanns också två stora färgbilder; en på publiken och en på Allgott och Villgott.
Idag kom det jätte- jättemånga barn, mammor, pappor och dagisfröknar! De skrattade så att taket gick i vågor! Prästerna och diakonissan och alla andra som arbetade på församlingshemmet tittade också på och de hade lika roligt som barnen.
Efteråt packade vi ihop alla saker som vi brukar, och körde norrut igen. Vi stannade och åt Kina-mat till lunch i Säffle, som ligger i Värmland. Därefter fortsatte vi till Arvika, där vi skulle spela nästa dag. Resan var ganska lång. Nu var det min tur att köra bussen. Allgott underhöll med olika små älghistorier och sedan berättade Villgott (sanna) historier om när han var dansbandsmusiker, en gång för länge sedan, när han var ung... yngre, menar jag.
Arvika är en mycket större stad än Färgelanda och här skulle vi bo på ett mycket större hotell än hotellet i Färgelanda. Detta hotell låg mitt i staden.

Torsdag 6 november ARVIKA
Efter en god frukost (som jag slapp duka fram idag) körde vi till Sporthallen i Arvika. Det hade snöat lite och var halt på vägarna, men det gjorde inget, för sporthallen låg jättenära hotellet. Upp-packningen gick som vanligt. Det är alltid spännande att se hur man ska göra med allt på ett nytt ställe. Inget ställe som vi spelade på var det andra likt, så man fick komma på nya idéer när det gällde att sätta upp affischer, strålkastare, entrékassa och scen.
Några barn hann inte riktigt i tid till föreställningen började, eftersom det var så halt ute, men vi blev jätteglada att de kunde komma över huvud taget! Läktaren i sporthallen blev närmast proppfull och många barn satte sig på golvet framför scenen också. Alla tjoade så att ribbstolarna längs väggarna skakade. Jättekul! Arvikas lokal-TV kom och filmade bitar av föreställningen och intervjuade Allgott och Villgott efteråt. Idag var det extra många som köpte musikkassetter, videofilmer och CD. Villgotts farbror, Vidar, och faster, Inga-Lisa, som bor i Arvika, kom också och tittade på. Efteråt fikade vi med dem i simhallens café och då berättade Vidar för Allgott och mig om när han träffade Inga-Lisa för många år sedan i Falkenberg, där han bodde då. Så mycket tyckte han om henne, att han flyttade till den vackra staden Arvika, för där bodde Inga-Lisa. Vidar berättade också om en världskänd skulptör (en skulptör är en som gör statyer) från Arvika, som hette Kristian Eriksson, som bl a gjort skulpturen “Bältesspännaren“ i Göteborg. Den här skulptören hade en bror, som kallades Elis i Tösseröd, som står som skulptur med sin cykel mitt i Arvika.
På eftermiddagen köpte Allgott äntligen häftmassa till mig, så att det skulle gå lättare att sätta upp och ta ner alla affischer. Det hade han lovat mig i tre dagar... Och så lämnade han in sina “tvärtom-skor“ på lagning. Villgott gick och klippte sig och jag färgade mina ögonfransar. Arvika har en STOR fin järnvägsstation, där tågen stannar, konstaterade jag.
Innan vi lämnade Arvika åt vi en bit mat och körde sedan ännu längre norrut. Längs vägen blev det mer och mer snö. Vi skulle spela i Folkets Hus i Charlottenberg nästa dag och valde att sova på ett litet kurhotell en bit från staden. Det ligger bara 8 km från norska gränsen med mycket vacker natur runt omkring; stora skogar, djupa sjöar och höga, vilda berg. Ett kurhotell är ett hotell, där man kan bada i olika välgörande bad, till exempel tallbarrsbad eller gyttjebad osv. På hotellet, som heter “Eda Brunn“ fick vi rum utan nummer. I stället hade de vackra namn. Villgotts rum hette ‘Hofgårdsberg’, Allgotts hette ‘Fågelsången’ och mitt rum hette ‘Fjällstugan’. (Andra rum på hotellet hette t ex Tomtebo, Solgården, Skogsbrynet och Hyddan.) Eda Brunn har funnits i 101 år och ligger 125 meter över havet. Det sköts av en söt och trevlig tjej, som heter Heidi. Hon både lagade maten, tog upp beställningar och serverade, samtidigt som hon skötte receptionen och svarade i telefonen. Maten var underbar och servicen förträfflig!
I samlingssalen med en stor öppen spis stod en tramporgel och på den spelade Villgott några psalmer medan Allgott letade reda på alla reservutgångar. Sedan solade vi och bastade innan vi åt middag.

Fredag 7 november CHARLOTTENBERG
Nu var det dags för alla barn i Charlottenberg att se Allgott och Villgott i Folkets Hus. Här var det så käckt ordnat, att vi kunde backa in bussen mot en dörröppning på baksidan av Folkets Hus och sedan köra upp all utrustning direkt från bussen till scenen. För att komma till sitt omklädningsrum fick Allgott och Villgott gå nerför en massa trappor och genom långa korridorer, men de hade snart lärt sig att hitta vägen.
Här blev det smockfullt av människor, stora som små. Jag och vaktmästaren fick ställa in en massa stolar, längst bak, så att de som kom sist också skulle kunna se bra. Alla skrattade så att det dånade i hela Folkets Hus! Så roligt hade vi det!
Ganska trötta efter en veckas turné, åt vi lunch inne i Charlottenberg. Sedan körde jag hela vägen hem. Det tog tre timmar och då stannade vi bara en gång, då Allgott fick gå ut och tanka. Det var i Årjäng i södra Värmland.
Vi hade haft en rolig och händelserik vecka, men nu längtade vi alla tre hem.
Anne.
Allgott & Villgotts hemsida www.eskil.se