Vi har en bebis, i våran familj, en liten krabat som kryper omkring.

Vänder man sig bort en sekund eller två,

sker det konstiga saker, sånt man ej kan förstå.

Vi har ett träd i hörnan av vår hall, och en telefon som ligger på en pall.

En dag satt telefonen, fast i vårat träd.

Krabaten var på mattan, och där var jorden med.

Där får inte bebisar vara.

Aja baja, inte röra.

Så får inte bebisar göra.

Aja, baja, vad var det jag sa.

Dörren till skåpet, var stängd trodde vi.

Skåpet med brödet, jag vårt skafferi.

När vi var kom till köket var det vitt över allt,

krabaten satt och lekte med vetemjöl och salt

Där får inte bebisar vara.

Aja baja, inte röra.

Så får inte bebisar göra.

Aja, baja, vad var det jag sa.

Där får inte bebisar vara.

Aja baja, inte röra.

Så får inte bebisar göra.

Aja, baja, vad var det jag sa

Aja, baja, vad var det jag sa